Italian High Renaissance Painter, 1483-1520 Italian painter and architect. As a member of Perugino's workshop, he established his mastery by 17 and began receiving important commissions. In 1504 he moved to Florence, where he executed many of his famous Madonnas; his unity of composition and suppression of inessentials is evident in The Madonna of the Goldfinch (c. 1506). Though influenced by Leonardo da Vinci's chiaroscuro and sfumato, his figure types were his own creation, with round, gentle faces that reveal human sentiments raised to a sublime serenity. In 1508 he was summoned to Rome to decorate a suite of papal chambers in the Vatican. The frescoes in the Stanza della Segnatura are probably his greatest work; the most famous, The School of Athens (1510 C 11), is a complex and magnificently ordered allegory of secular knowledge showing Greek philosophers in an architectural setting. The Madonnas he painted in Rome show him turning away from his earlier work's serenity to emphasize movement and grandeur, partly under Michelangelo's High Renaissance influence. The Sistine Madonna (1513) shows the richness of colour and new boldness of compositional invention typical of his Roman period. He became the most important portraitist in Rome, designed 10 large tapestries to hang in the Sistine Chapel, designed a church and a chapel, assumed the direction of work on St. Peter's Basilica at the death of Donato Bramante,   Related Paintings of RAFFAELLO Sanzio :. | St Michael and the Satan | Detail of Family | Angel fragment of the Baronci Altarpiece | Angel | The Virgin and Child with Saint John the Baptist (La Belle Jardinire) af |
Related Artists:
Ludwig Passini
Austrian, 1832-1903
GHIRLANDAIO, Domenico
Italian Early Renaissance Painter, 1449-1494 Florentine painter, whose family name was Bigordi. He may have studied painting and mosaics under Alesso Baldovinetti. Ghirlandaio was an excellent technician. Keenly observant of the contemporary scene, he depicted many prominent Florentine personalities within his religious narrative paintings. Among his earliest frescoes are the Madonna with the Vespucci Family and the Last Supper (Church of the Ognissanti, Florence). He painted scenes from the life of Santa Fina (collegiate church in San Gimigniano) and frescoes in the Palazzo Vecchio, Florence. In 1481, Pope Sixtus IV called him to Rome, along with Botticelli, to decorate the Sistine Chapel. He painted the Calling of the First Apostles, a scene close in spirit to Masaccio. He returned to Florence to work on the frescoes in the Sassetti Chapel in Santa Trinita. He introduced Sassetti, Corsi, Poliziano, the Medici, and many other contemporaries as participants in the life of St. Francis. Ghirlandaio's most famous achievement is his fresco cycle of the life of Mary and St. John the Baptist for the choir of Santa Maria Novella. Michelangelo served an apprenticeship with him at this time and probably worked on these frescoes. Other examples of his art are the Adoration of the Magi (Uffizi); another Adoration (Hospital of the Innocents); a mosaic of the Annunciation for the Cathedral; a portrait of Francesco Sassetti and his son (Metropolitan Mus.);
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.